Oj, ett ögonblick, vad ska jag skriva här. Känns som om jag skriver det varenda gång, men det är lite så faktiskt..

Men ett ögonblick som betytt otroligt mycket i mitt liv är från min Hudis examen. Jag kan bli väldigt hysterisk när jag är nervös och spänd, det här är ett sånt tillfälle. Det var C klassens examens kväll. Alla hade gjort sej iordning och såg superfina ut. Det blev väl lite mycket alkoholm redan från början och juh närmare ceremonin vi kom desto mer hysterisk blev jag.

Jag började hyperventilera och tårarna bara sprutade; anledningen? Jo, jag trodde inte att jag skulle klara mej på CIDESCO certifieringen så jag fick panikattack. Min lärare tar mej undan och försöker trösta mej, det funkar inte sådär superbra men jag slutar iaf hyperventilera.

Vi får gå in i rummet och ceremonin ska börja. Vi får alla kuvert osv med alla papper i. Och har vi klarat oss så ska det vara 4 underskrifter, 2 från rektorn och 2 från den internationella tanten. Alla ska öppna breven samtidigt. Men innan vi gör det så berättar tanten att -You have all passed. Och så säger hon att vi ska öppna kuverten. Vi gör det och ALLA KLARADE SEJ! Den känslan när den där stora stenen som tyngde mej, när den försvann, det är mitt ögonblick! Efter ett helt slitsamt och för det mesta rent ut sagt skit år så var det slut!

Nu i efterhand kanske jag var lite töntig men det är så jag fungerar.