Ja, ni kanske vill höra om förlossningen? Vill ni inte så läs inte!

På uppesittarkvällen var vi hemma hos mina föräldrar och hade massa sammandragningar, men inte så farligt! Åkte hem runt 00 och sov jätteskönt hela natten. Trodde då på julaftonsmorgon att nähä ingen bebis idag heller!

Dock började sd igen och lite starkare men fortfarande hanterbart, så vi åkte till svärfar på julfrukost! Och nu började det göra riktigt ont, men vägrade fjanta mig med att åka in för att bli hemskickad på julafton.

Så vid 12 tiden åkte vi till svärmor i vallskog och öppnade julklappar, och då gjorde det riktigt riktigt ont och kom med ca 4 minuters mellanrum, så Johan övertalade mig att ringa. Förlossningen tyckte då att jag skulle komma in.

Kan säga att den bilresan va nåt av det värsta jag varit med om!

Kom in och blev undersökt. Jajamänsan, öppen 3 cm och kraftiga värkar! Så blev inskriven och fick ett rum. Klockan var då 15.15.

När klockan var ca 16.30 så undersökte de mig igen, var då öppen 5 cm. Jag fick lustgas som inte var speciellt rolig, utan vart mest illamående, men stod ut. Dock påstår Johan att det var nu det var som jobbigast att se mig då jag hade riktigt ont och skrek.

Ca 17.30 undersökte de mig igen och 7 cm öppen. Ville då ha Epiduralen (EDA) och 5 minuter senare kom narkosläkaren och satte den. Vissa säger att den gör jätteont att sätta men visst det tröck lite men var definitivt lugnt. Efter den blev jag som förbytt, kunde andas igen och skrattade och pratade.

Ca 19.00 undersökte de mig igen och hör och häpna jag var då öppen 10 cm och vattnet hade gått (vilket jag inte hade märkt). Läkaren sa då åt mig att ställa mig upp och gunga ner bebisen. Så vi satte på musik och jag stod och dansade med det snygga bordet till stiftelsen.. En ganska rolig syn iofs :)

Ca 19.55 frågade jag undersköterskan Annica och barnmorskan Malin som jag hade hela resan igenom hur lång tid de trodde det var kvar och de sa 20.45 är hon ute.

Nu började krystvärkarna komma och jag minns inte så mycket. De satte en liten skruv i huvudet på lillan för att mäta hennes puls bättre och de tog även prover på henne. Läkaren kom in.

Krystarna blev värre men hon ville inte komma ut. Sugklockan kom fram och tydligen så skrek jag då att -Nej jag vill inte ha ett cone head barn!!

Två drag/krystar senare klockan 20.44 kom hon ut. De lade henne på mitt bröst i ca 10 sek, klippte navelsträngen och sprang sedan ut med henne. De drog med sig Johan och kvar var jag själv med 2 helt nya barnmorskor.

Efter en stund kom Johan tillbaka med min nya familjemedlem i famnen som jag nu också fick träffa!

Fick sy ynka 4 stygn och märker inte av någonting! Vi åkte hem på juldagen, 18 timmar efter förlossningen och är nu världens lyckligaste familj!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/81256/images/2012/pic_50def2efe087c35c6b868f8e.jpg" class="image">