Någon som är nyfiken om hur det gick igår?

Vi kom dit klockan 8.00 och fick gå in och göra ett ultraljud där de såg hur hon låg och beskattade vikten. Hon låg mycket riktigt med huvudet uppe i revbenen och satt i skräddare med fötterna nere i bäckenet. (när hon visade så viftade hon på sina underbart söta tår). Och barnmorskan sa att vikten var ungefär 2400g så lite mindre än "den normala" bebisen. Så fick jag ligga med ctg banden på mig i ca 1 och en halv timme. Hennes puls va för hög så de vågade inte släppa iväg oss. Jag fick en infarts nål i armen och ett band runt armen ifall att. Tillslut sjönk pulsen och vi fick gå vidare till förlossningen.

Där fick jag en ond bricanyl spruta i arslet (ja, det gjorde superont) sen kom doktorn och gjorde ett nytt ultraljud och började därefter vändningen. Och de som slipper det ska vara väldigt lyckliga! För det var en riktigt hemsk smärta. Och jag va nära att slå bort hennes händer flera gånger i ren reflex. MEN det lyckades!

Sen satte de på mig ett nytt ctg band för att mäta hennes hjärtfrekvens, och gissa vad? Jo, hennes puls va än en gång alldeles för hög (hon låg mellan 160-190, och de "ska" ligga på 160). Där fick vi ligga i x antal timmar. Tills de bestämde sig för att vi fick gå och äta lunch, så skulle vi se efter det.

Efter lunchen (som förövrigt smakade fan) så mätte de igen! Och då ÄNTLIGEN va hennes puls "normal" men då fick vi ligga där bra länge tills vi till slut fick åka hem.

Nästan 6 timmar efter att vi kom. Så det var en extremt utmattande dag!

Det va den lilla berättelsen. Dock har jag hört från flera vänner och själv hört att jag va den enda som både jag och mina vänner va den första som det lyckades på!

Är det någon som vill veta hur själva vändningen gick till så är det bara att höra av sig!