Oj, vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Jag har så många bästa vänner egentligen, det finns ingen som jag bara åh, min bästa vän..

Men skulle jag säga bara två stycken så skulle jag nog säga Paulina och Janina. Det är de två som vet mest om mej, som jag kan bråka hur mkt som helst med men vi blir ändå sams. Det kan gå hur länge som helst utan att vi pratar, men när vi väl gör det, då känns det som om vi aldrig lämnat varandra.

Sen har jag juh också min Johan, han är min livskamrat, min kärlek och min bästa vän i det fallet.

När jag var yngre hade jag Linda som min bästa kompis, vi gjorde nästan precis allt tillsammans, lekte med Barbies (fram tills vi var 13), vi var tillsammans på varenda sommarlov. Men sen flyttade jag från Bålsta, vi växte upp och började växa ifrån varandra, det är sånt som händer, tråkigt men det händer alla nån gång..

Men som sagt, de flesta "nära vänner" jag har ser jag ändå som mina bästa vänner. Så sålänge jag har kvar mina vänner och känner att de finns där för mej så kommer de alltid vara mina bästa vänner. Jag tycker att det är tillåtet att ha hur många vänner man vill..